Den goda nationalismen mot imperialistisk ondska

En ytterst oväntad effekt av Putins anfallskrig är att samhällsdebatten äntligen kan få rätsida på vad ondska och godhet är kring självbestämmande och överstatlighet, nationalism och imperialism....

Ända sedan andra världskrigets slut har vänstern fått det att framstå som att nationalism bär skulden till krig och konflikt. Men i själva verket är det nationalismens motsats som är boven i dramat – imperialismen. Denna kan visserligen kläs i nationell retorik, men när innebörd och ambition är att krossa andra nationers självständighet bottnar den i förakt för nationella identiteter och kulturer.

Då handlar det om inget annat än imperialism, att lägga under sig andra folk och deras territorier.

Ondskan är imperialismen

Det vi ser från ryska eliten nu är just detta: ondskans imperialism. Mot den står det ukrainska folkets kamp för sin existens, för sin frihet, för sina hem, för sitt självbestämmande, för sin nation. Det är den goda nationalismen.

Men hur har svensk och europeisk debatt kunnat hamna så fel? Att tolka god nationalism som ond, och därmed låta den verkliga ondskans kraft i imperialism komma undan?

Förklaringen är att vänsterpartier och liberaler i grunden tror att de värderingar och principer de själva bär på är så goda att det ger dem rätt att sprida dem över hela världen. De ser sig alltså som goda imperialister. De som försvarar varje folks och varje nations rätt till självbestämmande kommer då i vägen för denna imperialism – uttryckt genom exempelvis den Europeiska unionen.

De som motsätter sig imperialistisk överstatlighet, blir då onda nationalister.

Etablissemangens imperialism

I vår tids debatt har det varit som om imperialism ursäktas av att det inte är en diktator som lägger under sig nationer med olika identiteter, traditioner och prioriteringar. Imperialismen bärs istället fram av etablissemangen, genom internationella samarbeten och organisationer. De anses som goda även om de ofta tar till totalitära metoder för att köra över nationer som trilskas och vill värna sin egen beslutanderätt.

Internationella samarbeten och manipulationer för att radera ut medlemsländers självbestämmande genom ständigt utökad centraliserad övernationell makt, är naturligtvis bättre än diktaturers kränkningar av nationella gränser och inmarsch med pansarvagnar och artilleribombardemang av städer och byar.

Men principiellt? Ingen skillnad.

Det Putin försöker göra med våld har pågått i årtionden inom EU och andra internationella samarbeten men med byråkratiska metoder. Etablissemang vill ta makten från de självständiga nationerna och lägga den i händerna på sig själva.

Globalism är ett annat ord för imperialism

Både liberalism och vänsteridéer bygger på principer om hur saker bör ordnas. Det är därför dessa idériktningar alltid ser sina egna idéer som de enda goda. Därför kan de utan samvetskval förkasta tanken att någon skulle vilja något annat. De vet ju bäst. Och de som inte håller med är onda. Därför avskaffas vetorätten inom EU bit för bit. Man vill tvinga på alla samma lösning, den man själv förespråkar.

Även vi konservativa har värden vi håller högt och ser som omistliga – som individuell frihet, pluralism, rättsstat och demokrati. Det är ett idéarv som tillhör vår kristna civilisation.

Efter murens och kommunismens fall 1989 drabbades vi alla i den västliga civilisationen av hybris. Vår tolkning av hur världen ska organiseras hade vunnit. Historiens slut!

Även konservativa förespråkade att diktaturer som talibanerna i Afghanistan och Saddam Hussein i Irak skulle avsättas. Ja, jag trodde att om befolkningarna i dessa länder blir av med sina förtryckare, kan de bygga välstånd för sina barn – så som vi gör i den kristna västvärlden. Men så blev det inte. När den fruktade förtryckaren försvann började man mörda sina grannar. Inbördeskrig bröt ut, eller ska vi säga klankrig?

Inte heller konservativa kan implementera sina traditioner och värderingar på andra folk i andra civilisationer. Inte heller konservativa lyckas som goda imperialister.

Nationellt självbestämmande är grunden

Människan har en oerhörd benägenhet att tro att den egna lösningen är universell och bäst för alla. Det är därför människan också tenderar att bli imperialistisk. Man vill att andra ska omfattas av samma idé. Och om de inte vill det frivilligt, så tar man sig den moraliska rätten att – om man har makten och kraften – tvinga på dem de egna, så goda lösningarna. Man gör dem ju bara en tjänst, även om tvång råkar behövas.

Det gäller EU:s aldrig sinande vilja till överstatlighet och det gäller Putin med brutala och blodiga metoder.

Men imperialism slår alltid fel. Innan vi inser det kommer världen att fortsätta hamna i motsättningar, konflikt, våldsamheter och krig.

Det är genom att respektera den nationella suveräniteten för alla folk som vi kan nå en fredligare värld. Samarbete i frågor som effektivast löses internationell ska naturligtvis utvecklas, men alltid på frivillighetens grund. Den verkliga makten över nationen måste förbli lokal och nära folket.

Det grymma anfallskrig som Putin nu bedriver mot den självständiga nationen Ukraina blir en påminnelse om vad imperialistisk makt faktiskt är. Och hur moraliskt förkastligt det är att försöka köra över en nation. När det sker militärt blir det plågsamt uppenbart. Men det kan vara lika farligt när det sker smygande genom ”internationellt samarbete” i globalistisk anda.