ECR Party’s multilingual hub for Centre-Right ideas and commentarySwedishKina har länge i tysthet utökat sin makt över världen. Genom investeringar har man kontroll över viktiga delar av asiatisk, afrikansk och europeisk infrastruktur. Men nu har Ryssland genom anfallskrig försatt Kina i en svårt geopolitisk position....
Vladimir Putins blodiga krig i Ukraina har försatt Xi Jinping i en svår sits. Under många år har Kina i tysthet kunnat utöka sitt inflytande i världen. Allt medan väst går ner sig i inrikespolitiska strider om rasteorier och genderkonflikter, har Kina vuxit fram som en ny supermakt.
Kolumnisten Josh Hammer skriver i Newsweek att tiden är över för västs dominans i världen. Demokratier är på tillbakagång. Diktaturerna tar alltmer kommandot. Utöver att köpa upp och ta kontrollen över teknikföretag och infrastruktur i västvärlden – en ny sorts omvänd kolonialisering – bygger Kina upp sin militära kapacitet i en alarmerande snabb takt.
Kina bygger nu sin första militärbas i Afrika, i Djibouti. Kina samarbetar också med Iran så att den fundamentalistiska islamistiska regimens ekonomi hålls under armarna. Kina har med hårda, diktatoriska nypor tagit över det västinfluerade Hongkong.
”Om Putin fortsatt kan stå sida vid sida med Xi Jinping på världsscenen blir ett kinesiskt maktövertagande i Taiwan närmast oundvikligt”, skiver Hammer. Han menar att Kina är västvärldens största geopolitiska hot. Och USA är så försvagat av inre politiska konflikter och krigströtthet efter Afghanistan och Irak, att man inte kan motverka Kinas expansion.
Hammer menar att väst får förlika sig med en utveckling där Kina tar allt större makt över världen. Ett nytt kallt krig kan uppstå mellan västvärlden och en av Kina ledd totalitär värld. I Newsweek förbannar han att Richard Nixon 1972 reste till Peking och öppnade upp världen för Kina. Avsikten var att få övertag över Sovjetunionen, men när kommunismen i Ryssland föll samman har kommunistpartiet i Kina blivit det största hotet.
Men Hammer har en kanske för dyster utblick. Kriget i Ukraina skakar om Kina på flera sätt. Under den senaste veckan, när Ryssland har intensifierat sitt bombardemang av ukrainska städer, har Kinas president Xi Jining fått flera kriser att hantera, rapporterar Financial Times.
Som världens största importör av olja och storkonsument av livsmedel från hela världen är Kinas ekonomi mycket utsatt för den marknadsoro som kriget och efterföljande sanktioner har utlöst. Kriget skapar nu också en djup diplomatisk motreaktion, särskilt i Europa, där många ser Kina som en medbrottsling till invasionen om man inte också inför sanktioner mot Ryssland.
Kriget kommer precis efter det att Kinas och Rysslands presidenter undertecknat ett ”no limits”-partnerskap i Peking. Det var som en ”komma ut fest” för den växande lojaliteten mellan de två ledarna, skrev en högt uppsatt amerikansk diplomat. Kinas president har proklamerat att relationen mellan Kina och Ryssland är ”starkare än en allians”.
Men nu visar det sig att den nära relationen kommer med en mycket högre kostnad än Kina någonsin föreställt sig. Putins blodiga och dåligt genomförda invasion av Ukraina kommer att smeta ner och befläcka Peking som nära allierad med Ryssland.
Vissa politiker och regeringstjänstemän i USA, Europa, Australien och Japan beskriver nu Peking som det östliga ankaret av en auktoritär axel som sträcker sig över den eurasiska kontinenten.
Även om Kina har diskuterat idén om att spela en medlande roll i kriget, ser västerländska diplomater få tecken på att Peking nu skulle omprövar sin nära relation med Ryssland. Men de tror att pressen på den kinesiske ledaren ökar.
CIA-chefen Bill Burns säger att Xi Jinping och det kinesiska ledarskapet har blivit överrumplade av Ukrainakonflikten.
”De är oroliga över den anseendeskada som kan uppstå genom deras nära samarbete med president Putin [och] i andra hand av de ekonomiska konsekvenserna”, sa Burns till kongressen i veckan. Han tillade att de också var förvånade ”över det sätt på vilket Vladimir Putin har drivit européer och amerikaner mycket närmare varandra”.
I en tid då den kinesiska regeringen redan står inför hård ekonomisk motvind och förväntas få den lägsta årliga ekonomiska tillväxten på tre decennier, har Putins krig plötsligt gett Xi ännu större ekonomiska utmaningar.
Rysslands beslut att invadera hela Ukraina har upprört västvärlden, och utlöst både mycket omfattande sanktioner och kraftiga prishöjningar på ett brett utbud av energi- och jordbruksråvaror – av vilka många Kina är en stor importör av.
Bland de stora ekonomierna är Kina en av de mest utsatta för konsekvenserna av kriget. Som världens största importör av olja har man sett råoljepriserna stiga kraftigt sedan kriget började. Också priset på annan import, som järnmalm, har stigit som en följd av Putins krig i Ukraina.
Omfattningen av Kinas energi- och resursbehov är slående. Världens näst största ekonomi importerar cirka 70 procent av sin olja och 40 procent av sin gas.
Effekten kan vara ännu mer påtaglig när det kommer till livsmedel. Kinesiska vetepriser och majsterminer är också rekordhöga, vilket föranledde en föreläsning av Xi förra helgen om vikten av livsmedelsförsörjning för en grupp delegater vid ett mötet i Kinas parlament.
Ukrainakrigets konsekvenser kommer inte bara att begränsas till kinesiska ekonomin. Xi riskerar också ett betydande geopolitiskt bakslag bara månader innan han förväntas inleda en tredje mandatperiod utan motstycke när det kinesiska kommunistpartiet samlas i oktober eller november.
För Peking finns det inga bra svar på frågorna om Ukraina. Jude Blanchette, en Kinaexpert vid Center for Strategic and International Studies i Washington, konstaterar att om Xi inte kände till Putins invasionsplaner innan han undertecknade det gemensamma avtalet, så blev han ”lurad” och i så fall har en mindre sofistikerad syn på Ryssland samtidigt som det visar ett ”katastrofalt misslyckande för kinesisk underrättelsetjänst”. Det ger ”ingen snygg bild av en ledare som försöker positionera sig själv som allvetande, allseende och med full kontroll”.
Och om Xi kände till Putins planer, så är den kinesiske presidenten delaktig i vad som kan visa sig vara den blodigaste konflikten på den europeiska kontinenten på 80 år, menar Blanchette.
Upprördheten i Europa över kriget är potentiellt farlig för Peking. Medan Kina har eskalerat sin egen geopolitiska tävlan med USA de senaste åren, har man arbetat energiskt för att förhindra att Europa går samman med Washington.
Kina har använt sin stora hemmamarknad som lockelse för tyska och andra länders företag och på det sättet söndra och härska i kamp med amerikanskt ekonomiskt inflytande. Men den ryska invasionen har förenat USA och EU på sätt som verkade omöjligt för bara några år sedan.
Kinesiska kommunistledningen ”har uppskattat sina allt starkare band till Europa och . . . deras förmåga att slå in kilar mellan oss och européerna”, sa CIA-chefen Burns när han beskrev varför Kina är oroligt över kriget i Ukraina.
Kina talar högtidligt om suveränitet och territoriell integritet, men dessa värden har ju uppenbart kränks i Ukraina. Även om kinesiska institutioner skulle vilja omprioritera förbindelserna med Ryssland, skulle de få svårt att nå resultat med tanke på att Xi Jinping har satt en ”mycket personlig prägel” på de kinesisk-ryska förbindelserna.
”När det gäller sin bredare geopolitiska strategi behöver Kina Ryssland. Det är omöjligt för Kina att fördöma Ryssland”, menar Bill Burns.
Oavsett hur mörk vi anser att utblicken över världspolitiken idag är, har Josh Hammer en poäng att kontemplera: ”Effektivt statsmannaskap kräver att man erkänner världen som den är – inte hemfaller åt önsketänkande om hur världen skulle kunna eller borde vara. Det betyder att erkänna slutet på den unipolära eran [sedan murens fall 1989]. Aldrig tidigare har klarögd, nationellt fokuserad realistisk diplomati varit av så stor betydelse som nu.”
*
Se mer: Newsweek i The End of the Unipolar Moment och Financial Times i The rising costs of China’s friendship with Russia.
Relaterat