Så kan konservativa vinna kulturkriget

I västvärlden pågår ett värderingskrig mellan vänsterradikaler som använder kränkthetskultur som vapen för att förändra samhället och konservativa som värnar traditioner och normer som tjänat samhället väl. Två exempel visar hur de senare kan vinna kampen....

Det är lätt att uppfatta att vänsteraktivister tar över och styr samhällsdebatten. Allt tal om att det finns fler än två kön, fokus på rasperspektiv och kvotering skapar polarisering och ökade motsättningar. Men den energi och aggressivitet som driver vänsteraktivisterna är ihålig och kommer inte att bestå. 

Två exempel kan illustrera svagheten i vänsterns jakt på hegemoni och nedbrytande av traditionella normer.

Ett är från Sverige, där Skoklosterakademin som genomfördes i november beskrivs som Sveriges första konservativa ledarskapskonferens. Den arrangerades av svenska tankesmedjan Oikos i samarbete med brittiska tankesmedjan New Direction och Konservativa Förbundet, Sveriges största konservativa studentförbund.

Det andra exemplet är från USA där ny studie från PEW visar hur splittrad vänstern är när det kommer till den normupplösning som "woke" och deplattformering innebär.

Genusdoktrinen är ytlig och oportunistisk

Inför ett hundratal studenter från olika universitet talade författaren Ivar Arpi under Skoklosterakademin om sin bok "genusdoktrinen". Han pekade på hur universitetens högre utbildning undergrävs av vänsterns woke-kultur. Det är inte längre vetenskap och jakt på ny kunskap som styr, utan kvotering av kön och minoriteter samt inskränkning av yttrandefriheten genom att vissa ord inte får yttras eftersom någon eventuellt skulle kunna ta illa upp.

Denna utveckling förstör universiteten och den högre utbildningen inifrån.

Arpi gjorde skillnad på den offentliga debatten i medier, där det kan framstå som att konservativa vunnit kulturkriget mot postmodernisterna, med vad som händer i tysthet ute på fakulteter och lärosäten. Vänstern vågar inte ta en öppen debatt med konservativa, men arbetar med full kraft för att implementera genderdoktriner och social konstruktivism i universitetens vardag. Detta är ett hot mot den akademiska friheten, konstaterade Arpi.

Han såg dock en ljuspunkt i att de flesta i beslutande ställning på universiteten är opportunister som följer med strömmen. Om Sverige får en annan regering som flyttar fokus tillbaka till kunskap, vetenskap och forskning och avvisar postmodernistiska teoriers inflytande, kommer förmodligen flertalet på universiteten att anpassa sig till dessa nya villkor.

Har medhåll från den tysta majoriteten

Det intellektuella klimatet på universiteten diskuterades sedan ur studentperspektiv av tre ordförande i konservativa studentföreningar i Sverige och Norge.

De bekräftade den teori som Ivar Arpi givit, om att woke-aktivismen i Sverige inte drivs av studenter, som i USA, utan av universitetens personal. Det kan visserligen låta som att studenter är woke eftersom vänsteraktivister är de som låter och hörs mest. Men om konservativa studenter höjer rösten och säger emot har de den tysta majoriteten med sig.

Konservativa rösters närvaro förändrar dynamiken, var de alla överens om. Det är bara så länge vänsteraktivister får skrika och gapa oemotsagda som de kan ta kommandot över debatten. Så snart konservativa röster med rationella och logiska argument erbjuder alternativt synsätt, vinner de snart majoriteten i olika sammanhang. 

Det finns alltså inget viktigare för konservativa än att visa på alternativ, och därmed vända debatten till förmån för sunda tradition, normer och seder.

Vänstern i USA är splittrad

Genom Joe Bidens seger i presidentvalet och majoritet i kongressen har Demokratiska partiet kunnat härja fritt. Men istället för att enas och jämka samman radikaler och moderater har splittringen inom partiet ökat markant. Särskilt i frågor som just gäller kultur och traditioner. 

Trots den ökande polariseringen mellan demokraterna och republikanerna är man inte eniga internt inom det styrande vänsterpartiet. Det är inte monolitiskt, vilket framgår av en ny rapport från Pew Research Center, PEW. Enligt studien "Beyond Red vs. Blue: The Political Typology" är demokraterna splittrade i kulturella frågor, som den nu uppblossande debattenom "kritisk rasteori", där vitas kultur till sin natur anses vara rasistisk. Ett skäl till att republikanen Glenn Youngkin vann guvernörsvalet i Virginia tidigare denna månad är demokratiska väljare som gick till republikanerna därför att de motsätter sig denna vänsteraktivism. 

"Det är faktiskt alltför lätt att glömma att en viktig minoritet av demokratiska väljare är patriotiska, oroliga över vänsteraktivisternas kulturradikalism och vill ha gränskontroll och stark polisverksamhet", skriver statsvetarprofessorn Eric Kaufmann i artikeln How the Democrats could split.

Mest intressant i PEW-studien är, enligt honom, de oenigheter som finns bland respektive partis väljare. Dessa oenigheter ger möjligheter för det andra partiet att tjuvjaga anhängare och vinna de jämna valkampanjer som ofta kännetecknar vår tid.

Figuren nedan illustrerar PEW-studiens resultat avseende två påståenden. Den första belyser hot mot yttrandefriheten: "Människor som lätt blir kränkta är ett stort samhällsproblem." Den andra gäller istället fokus på hatretorik: "Människor som uttrycker sig stötande, är ett stort samhällsproblem."

Lägg märke till att alla fyra republikanska grupperna ligger innanför den röda cirkeln i den övre vänstra kvadranten. Detta betyder att de flesta republikaner anser att det finns ett perspektiv som förhindrar yttrandefriheten, medan endast en minoritet tycker att det i samhället finns för mycket stötande tal och kränkande ord.

Kulturkriget splittrar Demokraterna i USA

Å andra sidan inkluderar den blå cirkeln kluster i båda högra kvadranter. Demokratiska väljare är alltså splittrade i synen på yttrandefrihet och lättkärnkthet. Den demokrater som ligger på övre halvan representerar därmed en viktig målgrupp för republikanerna.

"Glenn Youngkins seger i Virginia visar hur kulturkrigsfrågor kan fungera som viktiga kilar för GOP", konstaterar Eric Kaufmann. Det blir svårt för demokraterna att behålla alla väljare, eftersom det finns en minoritet inom demokraterna som avviker medan det alltid är enklare att tillgodose majoriteten som tillhör de lättkränkta som vill strypa yttrandefriheten. Men om demokraterna tappar sina väljare som sätter yttrandefriheten främst, minskar deras möjligheter att vinna val till såväl federala som lokala val.

Denna studie visar att vänsteraktivisterna som vill bryta sönder normerna och tysta samhällsdebatten genom att alltid vara lättkränkta, inte heller i USA har särskilt starkt stöd. Om demokraterna fortsätter driva kulturkriget kommer de att förlora fler val till republikanerna, som kan upprätthålla konservativa och tradtionella värden.

(Graf av Eric Kaufmann, byggd på PEW-studien, sid 86)