Att vara emot andras förslag är inte en strategi

Svensk debatt plågas av att de flesta debattörer och opinionsbildare ägnar sig åt att med största möjliga indignation vara emot andras förslag, samtidigt som man inte presenterar några egna konkreta lösningar på allvarliga samhällsproblem....

Allt oftare hamnar en politisk diskussion inte i det som borde ske – försöka reda ut sakargument för och emot olika konkreta förslag och lösningar – utan i att bara fördöma andras förslag utan motivering och sedan angripa dem som framfört förslagen.

I min artikel igår, Är det borgerligt att acceptera slöja?, tog jag sats i en Twitterkommentar av Markus Uvell som i hårda ordalag tog avstånd från slöjförbud. Mitt resonemang handlade sedan om vad jag menar ligger bakom oviljan att införa slöjförbud. Markus Uvell ogillade skarpt detta upplägg och menar att jag är ohederlig och slapp.

Okej, jag använde hans uttalande som exempel på motstånd mot slöjförbud och framförde sedan mina argument utifrån hela den skala av debattörer som är emot slöjförbud. Det kunde jag varit mer tydlig med, i det ger jag Uvell rätt (och har därför i de flesta fallen bytt ut hans namn i artikeln mot ”liberaler”, ”borgerliga” och ”motståndare mot slöjförbud”).

Men faktum kvarstår. Markus Uvell argumenterar hårt och entydigt emot slöjförbud.

Min artikel handlar om varför slöjförbud är rätt och nödvändigt.

Men några argument i sak för motståndet mot slöjförbud får jag inte tillbaka.

Frågan om ’svensk kultur’ har gått från förnekelse till förtigande

Också detta är symptomatiskt för vår tid. Debattörer har väldigt lätt att vara emot någon annans förslag, men de redovisar inga egna konkreta lösningar på samhällsproblemen.

Det kommer att gå riktigt illa för Sverige och Europa om vi inte kan komma tillbaka till upplysningstraditionens krav på öppen debatt i sakfrågor. Och att vi faktiskt får tycka olika.

I min (justerade) text heter det: ”Motståndarna mot slöjförbud försöker tänka bort att andra kulturer inte är som den svenska. De följer den Romsonska logiken att alla som sätter sin fot på svensk mark – simsalabim – fylls av svenska värderingar.”

Jag menar att detta är ett grundläggande felslut som alla svenska etablissemang med automatik ständigt gör.

Det hänger ihop med att dessa etablissemang (tills för något år sedan) öppet förnekade att det fanns någon svensk kultur överhuvudtaget.

Nu säger man inte denna dumhet längre. Inte öppet, men istället tiger man. Och det gör inte saken bättre. Genom att inte diskutera kulturella skillnader och deras betydelse för vilken mentalitet och moral som styr människors handlande, kommer Sverige aldrig att kunna få en integrationspolitik som fungerar. Förtigandet kommer att leda till ökad polarisering mellan filterbubblorna.

Islamisterna har tagit kommunisternas plats

Markus Uvell hänvisar till Hans Zetterberg och Max Weber, till idén om att samhällets olika sfärer följer olika logiker. Zetterberg kritiserade marknadsliberalerna: ”marknadsekonomins ideal [ska] inte spridas utanför näringslivet. Här finns en läxa för svenska marknadsliberaler”. På samma sätt läxade Zetterberg upp vänsterns makthunger: ”Demokratin tillhör det politiska livsområdet – inte affärslivets, vetenskapens eller religionens.”

Ja, jag instämmer i allt detta. Har ju skrivit om Max Weber och hans tes om ”övertygelseetik” (Gesinnungsethik) mot ”ansvarsetik” (Verantwortungsethik), bl a här (i Samtiden). Medan vänstern drivs av övertygelseetik och konservativa av ansvarsetik, är det högst oklart var svajiga liberaler väljer för sida.

Liberaler har gått vilse, eftersom den allt annat överskuggande striden idag inte handlar om kommunister/socialister som vill att politiken ska ta makten över marknadsekonomin, utan om islamister som vill att religionen ska ta makten över politiken.

Islam förkastar Zetterberg och Weber

De flesta muslimer är moderata och tar avstånd från våld, men det är ett oavvisligt faktum att islams heliga skrifter predikar motsatsen till Weber och Zetterberg: enligt islam ska religionen vara allt annat överordnat.

Det är just därför att islam kräver och förutsätter att religionen som samhällssfär ska överordnas alla andra sfärer, som ett slöjförbud i Sverige blir aktuellt. Vi måste stoppa den radikala islamismen på samma sätt som vi stoppade kommunisterna från att ta makten över näringslivet.

Båda vill att en sfär ska härska över alla andra.

Och det är här jag menar att borgerliga gått vilse. Man svassar efter vänsterns nihilistiska ursäkt för att inte ta ställning. Eller agera nyttig idiot. Genom att hindra politiken från att begränsa religionens herravälde riskerar man att låta religionen ta makten över politiken och demokratin. (Det som redan skett i vissa utsatta områden.)

Vi måste inse att ett tillstånd där religion har överhöghet över politiken är det normala i den muslimska världen. Det ligger en väldig kraft i det, och den ökar i takt med att antalet miljoner muslimer i väst ökar. Men det är en åskådning som på inget vis är kompatibelt med västerländsk demokrati.

Det är med denna vetskap jag återigen frågar: Är det verkligen borgerligt att acceptera slöja?