Demokratin förlorar på socialdemokratisk smutskastning

Från vänster, inte minst regeringsbärande socialdemokratin, försöker man demonisera meningsmotståndare. Det riskerar att skada demokratin, säger nu erfarna statsvetare i studie från SNS....

Forskarna bakom Demokratirådets rapport 2021: Polarisering i Sverige konstaterar först att ”Sverige inte är ovanligt ideologiskt polariserat, i alla fall inte i en historisk jämförelse”. Åsikterna mellan partierna skiljer sig inte mer åt än vad de alltid gjort. Exempelvis har ju partier som först dömt ut SD-politik som rasism, fascism och nazism några år senare föreslagit exakt samma åtgärder.

Det är således tonläget i retoriken som har hårdnat. Det beror på att de gamla makthavarna utmanas ”av nya parlamentariska omständigheter snarare än växande ideologiska avstånd mellan partier och ledamöter”. I klartext: Socialdemokraterna och det gamla borgerliga samarbetet tappar makt när Sverigedemokraternas växer – det får de utmanade aktörerna att klaga och anklaga.

”Inflytelserika opinionsbildare som använder sina plattformar för att demonisera meningsmotståndare kan inspirera sina följare att göra likadant”, varnar statsvetarna.

”Hur elitaktörer som opinionsbildare och politiska företrädare väljer att agera menar vi är helt avgörande. Att torgföra onyanserade narrativ, demonisera meningsmotståndare och deras anhängare, och visa bristande respekt för demokratiska processer kan vara frestande”, skriver forskarna som hellre vill se ”långsiktigt ansvarstagande och som motverkar kortsiktigt effektsökeri”.

Ond spiral

De varnar för effekterna av det uppskruvade tonläget: ”Polarisering kan leda in i en ond spiral där en mångfald av politiska åsikter reduceras till dikotomier kring vilka det skapas tydliga laguppställningar och starka gruppidentiteter, ett »vi« mot »dom«, som leder till ökad fientlighet, animositet och demonisering. Kortslutning av det demokratiska samtalet och politiska låsningar kan förlama möjligheterna att styra och leda och ge upphov till ett ifrågasättande av de grundläggande principer varpå den demokratiska rättsstaten vilar.”

Exakt detta är vad gamla partier ägnat sig åt. I valrörelsen 2010 sa statsminister Fredrik Reinfeldt (M) om Sverigedemokraterna, att han inte ville ”ta i dem med tång”.

Mona Sahlin (S) har sagt att hon ångrar att hon tävlade med Reinfeldt om att demonisera Sverigedemokraterna. ”Vi lade den där bekväma stenen framför oss och så sa vi ’SD’ och så spottade vi. Det var fegt gjort. Vi förde nästan ingen debatt om varför Sverigedemokraterna var så vidriga att de inte skulle tas i med tång, utan det var bara en het potatis som kastades mellan de båda statsministerkandidaterna”, säger Sahlin i intervju.

Demonisering tas till när egen politisk agenda saknas

Men idag, 2021, har S snarare ökat demoniseringen och hatet än skruvat ner de retoriska känslosvallet.

Forskarna konstaterar: ”demokratin behöver organisatoriskt väl fungerande partier med väl genom arbetade och långsiktiga politiska program, partier som håller ihop och som inte blir så splittrade internt att en demonisering av motståndaren till slut är det enda som kan hålla samman partiet samt behålla och rekrytera nya väljare.”

Och det Socialdemokratin saknar i dag är just – ett eget politiskt program. Det är därför de demoniserar huvudmotståndaren som tar allt fler av S-väljarna, Sverigedemokraterna.

Det gäller att inför riksdagsvalet nästa år informera väljarkåren om detta samband mellan demonisering som substitut för eget politiskt program.