EU försöker legitimera ökad makt till Bryssel

Nu kommer EU-kommissionen att orkestrera en ”dialog med vanligt folk” för att legitimera förändringar som i själva verket har väldigt svagt folkligt stöd....

När Frankrike och Tyskland är överens i anslutning till en kris, ja då säger erfarenheten att ett radikalt förändringsarbete är på väg inom EU. Därför bör vi vara uppmärksamma på ”Konferensen om Europas framtid”, som invigds idag, vilket högtidlighålls med en ceremoni i Strasbourg där president Macron ska hålla tal. Detta fransk-tyska initiativ till ”dialog” mellan medlemsländernas medborgare och EU:s institutioner ska enligt vad som meddelas, leda till ett förändrat EU.

Om du inte har hört talas om detta så är det inget märkligt med det alls, det har passerat obemärkt på de flesta håll.

Men – tro mig – det kommer i efterhand att användas för att legitimera ytterligare steg mot att minska medlemsstaternas självständighet. I teorin kan du som läser detta delta i projektet (länk: How to participate in the Conference on the future of Europe? | ECAS), men jag vågar påstå att såväl agendan som slutsatserna är bestämda på förhand. Således skendemokrati i sin allra ädlaste form.

Vill avskaffa vetorätten för medlemsländer

EU har stora legitimitetsproblem, vilket inte minst Brexit var ett tecken på. Även i Sverige finns, till exempel, ett kompakt motstånd mot att unionen ska ha en gemensam finanspolitik. Ändå är det just det som vi ser ta form inför våra ögon med nya EU-skatter, gemensamma skulder och ökande omfördelning av ekonomiska medel mellan medlemsländerna.

Nu kommer man att orkestrera en ”dialog med vanligt folk” för att legitimera förändringar som i själva verket har väldigt svagt folkligt stöd. Lobby-organisationen European Movement, som till största delen finansieras direkt av Kommissionen, skriver utan omsvep att man under konferensen vill att veto-rätten för enskilda medlemsländer ska ses över. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har uttryckt sig på liknande sätt och även sagt att projektet mycket väl kan utmynna i fördragsförändringar.

En borttagen vetorätt skulle i praktiken utgöra ett grundskott mot den nationella suveräniteten och innebära att enskilda länder utan vidare skulle kunna köras över.

Intressen organiseras från Bryssel

Konferensen kommer väsentligen att bli en angelägenhet inom EU-bubblan, där en flora av skattefinansierade aktivister och intresseorganisationer – vilka ibland kallas ”civilsamhället” – kommer att tillskansa sig ett oproportionerligt stort inflytande. Deras åsikter ska dock inte förväxlas med vad vanligt folk tycker. Alltihop organiseras av Bryssels tjänstemän, som inte vill något hellre än att själva bestämma över medlemsländerna. Det är inte så avancerat att rigga agendan så att detta också blir resultatet.

Själv förutspår jag att konferensen resulterar i att ett dokument tas fram med budskapet att man vill se en mer effektiv union som engagerar sig mer i sociala rättigheter, klimat- och hälsofrågor. Med effektivitet avses självklart att ännu mer makt, befogenheter och resurser skall flyttas till Bryssel.  För det tycks alltid vara svaret på alla eventuella problem.

Skenbart medborgarinflytande

Till saken hör att idén om skenbart medborgarinflytande inte är ny. Det finns redan något som kallas Europeiskt Medborgarinitiativ, vilket som första steg kräver en miljon underskrifter. I princip ska det kunna leda till krav på lagstiftning, men processen kontrolleras av Kommissionen. Detta kan leda till väldigt urvattnade förslag, ofta till inget alls, men återigen är det professionella aktivister som har resurserna och möjligheterna. Greenpeace kan få ihop en miljon namnunderskrifter, men missnöjda invånare i en svensk kommun är förstås chanslösa.

Till syvende och sist så inställer sig frågan hur en demokrati ska styras. Som sverigedemokrat anser jag att EU saknar ett enhetligt ”demos”. Det finns alltså inget europeiskt folk med ett gemensamt språk och gemensam politisk kultur som kan utgöra fundamentet för demokratiska beslut. Det är inte demokrati att låta Tyskland bestämma över Malta, Österrike eller Sverige – och inte tvärtom heller.

På nationellt plan kan demokratiskt maktskifte ske

Därmed kommer all överstatlighet nästan definitionsmässigt att vara odemokratisk till sin natur och den politiska makten måste därför så långt det är möjligt ligga kvar hos folkvalda nationella regeringar.

Dessa fattar ibland väldigt dåliga beslut, det ser vi inte minst i Sverige. Men på ett nationellt plan har medborgarna åtminstone en reell möjlighet att väcka opinion och på demokratisk väg få till ett maktskifte. Den möjligheten är på EU-nivå i det närmsta obefintlig. Och det kommer en konferens inte att ändra på.