Email Facebook Twitter LinkedIn
×ECR Party
The Conservative
ECR Party
TheConservative.onlineTwitterFacebookInstagramYouTubeEmailECR Party’s multilingual hub for Centre-Right ideas and commentary
SwedishSwedishEnglishBulgarianCroatianCzechItalianMacedonianPolishRomanianSpanish
The Conservative
Nyheter & Kommentarer   |    TV   |    Print   |    Kolumnister

Partipolitiska landskapet

Konsekvensetik är en bärande del av konservatismen

Den politiska kartan ritats om och det kan förklara de förändringar vi nu ser i relationerna mellan partierna, skriver riksdagsledamoten Staffan Eklöf (SD)....

Den politiska kartan har ritats om. Sverige har nu en konservativ grupp. Centerpartiet har närmat sig S och MP. Liberalerna valde efter stor vånda sida, men är i grunden splittrat. Detta har varit på gång länge under ytan och det vi ser nu är naturligt.

Starkare än höger-vänsterskalan

De nya gemenskaperna och våndorna förklaras av en dimension i politiken som knappt diskuterats tidigare. Jag vill försöka förklara partiernas rörelser utifrån den politik som alla kan se och egna erfarenheter under mina första år som riksdagsledamot.

Först, vad förenar egentligen oss Sverigedemokrater? Vi har kommit från hela höger-vänsterskalan och drar ändå åt samma håll. Det måste alltså finns något som är starkare än den skalan och som präglar Sverigedemokraterna.

Låt oss börja med SD:s motpol, miljöpartiet. MP har bestämt sig på förhand vilket handlande som är gott och ont. Det är alltid gott att minska koldioxidutsläpp här i Sverige för att minska klimateffekter, oavsett effektivitet och konsekvenser för andra värden. Det är även alltid gott enligt MP att hjälpa flyktingar i Sverige. Konsekvenserna är ointressanta. Diverse ologiska så kallade amnestier för olika invandrargrupper är tydliga exempel.

Pliktetik (MP)

Enligt pliktetiken avgörs en handlings moraliska värde av om själva handlingen anses som ”god”. Konsekvenserna är ointressanta för den utpräglade pliktetikern. MP agerar alltså i hög grad pliktetiskt. Eller känslomässigt om man vill.

Miljöpartister utsträcker de moraliska kraven som ställs på en person till statens styrande. En indikation på det är missnöjet hos medlemmarna när MP i regeringsställning måste kompromissa med de upplevt goda handlingarna.

Konsekvensetik (SD)

Vi Sverigedemokrater är inte lika låsta vid att vissa handlingar skulle vara goda. Centralt för oss är konsekvenserna av handlandet, alltså resultatet, till exempel av olika migrationspolitik. Vilket annat parti har försökt att beräkna invandringens samlade kostnader, pekat på invandringens påverkan på bostadsbristen eller vågat ifrågasätta effektiviteten av att Sverige går före inom klimatpolitiken?

Enligt konsekvensetiken avgörs en handlings moraliska värde av handlingens konsekvenser. SD utmärks alltså av en i hög grad konsekvensetisk utgångspunkt – motpolen till pliktetiken, eller realism istället för idealism.

Denna skillnad mellan Sverigedemokraterna och andra partier blir tydligast i känsliga frågor. Ett konsekvensetiskt handlande är ju trots allt rätt naturligt för de flesta annars.

Helhetssyn och målkonflikter

Konsekvensetiken kan förstås som helhetssyn, erkännandet av att det nästan alltid finns målkonflikter och avvägningar mellan värden. Det goda styret måste alltså försöka se samtliga värden, även de inopportuna, och väga av dem mot varandra.

Graden av konsekvensetik och pliktetik kan alltså beskriva skillnader och likheter partier emellan och utgöra en andra dimension till den ekonomiska höger-vänsterskalan.

De två andra partier som mest präglas av en konsekvensetisk utgångspunkt är i ordning M och KD. När krav på konsekvensbedömningar och helhetsanalyser kommer på tal i riksdagsarbetet är det som allra enklast för oss som företräder SD att samarbeta med M och KD. Det kommer naturligt. Ofta är det även dessa tre partier som uppmärksammar målkonflikter.

Konsekvensetik anser jag är en bärande del av konservatism.

Centerpartiets resa

C har rört sig från konsekvensetik mot pliktetik. Det är tydligast under Annie Lööf. Den rörelsen förklarar omorienteringen mot vänster som C har gjort, trots att C har den mest högerinriktade ekonomiska politiken av alla partier. KD och M har rört sig lite åt andra hållet.

Våndorna inom Liberalerna förklaras av att partiet i genomsnitt intar en mittenposition, men att de två falangerna ligger långt ifrån varandra just i denna skala. Jag upplever att Liberalernas företrädare är ganska olika mycket konsekvensetiker.

Den nya skalan gör också slitningarna mellan S och MP i regeringen lätta att förstå. Jag har (nedan) ritat in hur jag tänker att partierna 2021 fördelas över en sådan skala utifrån offentlig debatt, partiernas handlande och mina erfarenheter av kontakter med andra ledamöter.