Så kan Nato användas för att höja Sveriges försvarsförmåga

I dessa globaliseringens tidevarv behöver man använda Nato-närmande för att få riksdagsmajoritet för ett kraftigt stärkt nationellt försvar av Sverige....

Eftersom Sverigedemokraterna vill se nära samarbete om försvaret med Finland, som också står utanför Nato, meddelar partiet att man i riksdagen är med på en "Natooption". Detta eftersom Finland också gjort så.

Ibland är det inte enkelt att förklara vad politikerna håller på med. För eller emot Nato? Svaret borde kunna vara enkelt, tycker man.

Men inte så längre.

Från världens starkaste till urlakat försvar

Egentligen urholkade Sverige möjligheterna att stå stark på egna ben redan från 1990-talet, när försvarsbudgeten snabbt krympte till ett minimum.

Fram till dess hade Sverige en av världens största försvarsbudgetar (per capita). Bara USA och Israel satsade mer. Detta för att kunna upprätthålla neutralitetspolitiken i fred och alliansfriheten vid krig.

Om alliansfriheten ska vara trovärdig måste vi ha en försvarsmakt som inger respekt och som till stor del är självförsörjande med vapensystem. Så löd doktrinen under exempelvis statsminister Thorbjörn Fälldin på 1970- och 80-talen.

Tidigare, på 1950-talet, förespråkade statsminister Tage Erlander att Sverige skulle skaffa atomvapen. Av samma anledning: att med trovärdighet kunna försvara en alliansfri nation.

Alliansfrihet blir allt svårare

Sedan dess har mycket hänt som ligger utanför svenska politikers kontroll. Främst två ting: 1) Sovjetunionens kollaps innebar att Europa inte längre delades upp i en kommunistisk och en kapitalistisk sida. 2) Den tekniska utvecklingen kring alla vapensystem har varit enorm och det är omöjligt för ett litet land som Sverige att på egen hand utveckla alla dessa system.

Det är i detta ljus som Jimmie Åkesson samt partiets säkerhetspolitiske talesperson Björn Söder och försvarspolitiske talesperson Roger Richthoff skriver en debattartikel i Aftonbladet idag om att man ställer sig bakom att Sverige uttalar en "Natooption" på samma sätt som Finland. Detta för att stärka säkerheten i vårt närområde. 

De poängterar att det inte innebär att partiet agerar för att Sverige ska gå med i Nato, men att man håller den möjligheten öppen. Detta för att kunna samordna med Finland, i bästa fall i ett gemensamt försvarsförbund.

"Sverigedemokraterna kommer inte att tillåta ett Nato-medlemskap utan att först förankra detta hos det svenska folket genom en folkomröstning och att en sådan eventuell anslutning sker tillsammans med Finland."

Säkrar en större nationell försvarsbudget

Genom en "Natooption" binder SD upp de övriga partierna på att satsa mer på försvaret. Nato har två procent av BNP i försvarskostnader som riktmärke, medan Sverige ligger runt en procent. Menar man allvar med optionen måste försvarsbudgeten öka kraftigt. Och, som de tre skriver, hålla "klåfingriga partier borta från att nedmontera försvaret i framtiden".

Genom att inte säga nej till att ha möjligheten till ett Nato-medlemskap öppen, får partiet garantier om en avsevärt bättre svensk försvarspolitik. Man använder Nato-närmande för att pressa upp den svenska försvarsförmågan.

Eller som de tre skriver: "Vi kan med andra ord säkerställa att två procent av BNP allokeras försvaret. Det innebär en anslagshöjning från nuvarande cirka 56 miljarder per år till cirka 100 miljarder. Det är 100 miljarder som kan läggas på att utveckla, upprusta och upprätthålla våra väpnade styrkor."

I dessa globaliseringens tidevarv behöver man använda Nato-närmande för att få riksdagsmajoritet för ett stärkt svenskt försvar.